Vad som helst kan ju vara sant

I december bröt min familj julstämningen för att bjuda in våra familjevänner till grekstämning. Den inbjudna familjen består av mor, far, katt och tre döttrar. Döttrarna är i åldrarna tolv, nio och fyra år. Helt galna och pratglada. Även om deras pappa och min pappa är väldigt duktiga på att vara ironiska, sarkastiska och drygsköna (skönt adjektiv mitt ex kallade mig för att jag var dryg men rolig), så hänger ibland inte flickorna med. Är det skämt eller på riktigt? Driver hon nu? Igen?

Till middag bjöd vi på grekiska köttbullar i tomatsås, potatis i ugn, greksallad, ostpaj och tzatziki(tzatziki äter alla grekiska familjer varje dag, precis som svenskar lägger strömming under kudden). Våra vattenglas är alla i olika färger, med ett typ av bubbligt glas. Nioåringen kunde inte bara notera "fint glas" utan funderade då över det här fina glaset.

"Hur gör man sånna här glas?"

Här kan jag inte jag hålla mig. Jag måste ta tillfället i akt <3

"Jo, glas görs av en smet. I smeten häller man i bubbelvatten. Så när man blåser ut glaset blir det bubblor" svarar jag.
"Nähä.." svarar nioåringen.
"Jo men det är sant! Ser du inte hur likt glaset är bubbelvattnet som är i glaset?"
"Jo..."
....
"Nej, jag skojar med dig."
"MEN JULIA!!!"

Är det inte skönt att bara vara tillgänglig för vilka påhitt som helst? Tänk bort från nazismen, att någon säger att de hånglat med Johnny Depp eller att de besteg Kilimanjaro baklänges. Men att bara låta fantasins portar vara öppna för de som är högst osannolikt.  Tänk om de anställda på Systembolaget fick Pinot Noir istället när de tryckte på "Svart kaffe" på kaffeautomaten i fikarummet. Eller att tunnelbanan drivs av små dvärgkaniner, därför funkar de vid strömavbrott. Och bagare, de jobbar på natten för att de kan prata med ugglor då. Jag avundas helt enkelt hur nioåringen godkände under ett kort ögonblick min förklaring om bubblorna i glaset. En falsk sanning. 

Julia i Underlandet, finns den boken ännu?

Julia ElfgrenComment