var tog respekten vägen?

Jag sitter på Kungsholmens bibliotek. Särat på sidorna och läser om anlyser på dramatik. Jackan behåller jag på, även halsduken som blir min sköld. Ja, visst är det mysigt för nacke och hals, men det handlar mer om att gömma sig lite (även om många vet att jag ör en frusen person som tycker att det är ballt att frysa).

Transient

Ännu är jag inte så insatt i min bok att omvärlden försvinner (liksom, jag väljer att blogga med mobilen och lägger boken i knät). Jag noterar vad som händer omkring mig. Gubben bredvid har nu gått, men han satt tyst och läste "Krogliv". Men under den tid jag suttit här och tre personer har kommit uppför trapporna och bokstavligen ropat efter hjälp. Högt och tydligt så att ALLA hör. Ingen tanke på att leta efter bibliotikarien, utan NU ska JAG ha "min" bok. Basta. En av nämnda hade också en bortförklaring att hon glömt sina glasögon och inte såg bokstaven D.

Sen när kan man skrika på biblioteket? Till och med biblioteken visar mer respekt när de producerar skyltar om att ha mobilen på ljudlöst. Det ska vara tyst på bibliotek. Annars kan vi börja kalla det bokmuseum.

Julia ElfgrenComment