Tinderbanken

Undrar om hela konceptet "blogga" egentligen är felstavat och ska egentligen stavas "blotta". För det är det jag ska göra nu om mitt kärleksliv iallafall. Inte om sex, jag har ett ex, min flirt alert går på flex. Jag gillar att flirta. Flirta kan jag även göra med vänner och folk jag inte känner. Bara det att många andra kallar det "charmig". Det jag suktar efter är inte sällskap hem (kan sträcka mig till ett hångel på stan) utan ett leende. Uppskattning. Glittret i ögat som säger "du är ju rolig".

Jag jobbar alltså på bank nu. Sedan januari har jag suttit på Stora Essingen och hjälpt kunder från hela Sverige med allt från att amortera, koppla till att låna mera, ansökt om konton för flera. Mycket spärra kort när det kommit bort. Jag har själv önskat att få jobba kvällstid. Då är mina arbetstider mellan 14.45-23.12. Under sommaren har det varit vääääldigt lugnt. Helt förståeligt, vem vill ringa och flytta fonder när det finns smultron i trädgården och det är 27 grader ute? "JAMEN DUUU, JAPANFOND, ÄRE BRAH ELLEH?"

Jag tror vi alla nu vet vad Tinder är för app. Du väljer om du är tjej eller kille ( ni andra kan hälsa hen --- kul vits !), om du gillar killar eller tjejer, inom vilket avstånd du kan vara ambitiös nog att tänka dig att träffa en person, mellan vilka åldrar och sedan är det bara låta tummen plågas: det kommer då upp ett stort antal bilder på likasinnade som vill träffa någon som du... bara det att om inte du tycker han eller hon är snygg, då kommer ni aldrig kunna chatta. Utan det måste vara en match, du är snygg + jag är snygg tycker du, för att man ska chatta. Tummen måste alltså flyga från vänster och höger som en vindrutetorkare. Nej till vänster, ja till höger. Puh.. Jag ägde denna app i en vecka mellan juni/juli. Det var kul, visst får man sin bekräftelse. Efter två dagar tycker jag killarna (än så länge är jag hetero) ser likadana ut. Jag börjar högt klaga när det kommer upp YTTERLIGARE en kille "på äventyr" i djungeln eller när alla foton är med solglasögon. Jag går så långt att jag tittar mer på intressen, över vilka Facebooksidor de gillat, snarare än bilderna. Nu ljuger jag, bilden är ju det första intrycket. Eller varför skriver många killar vad de heter på instagram? "Jo, om du behöver extra betänketid om mig, skriv en kul kommentar på en bild." Morr, lol. I vilket fall, om du träffar någon av dessa "matchar" kommer det enda du är blind för inför denna "blind date" den andra personens personlighet.

Så på banken, när jag suttit om kvällarna och väntat på att något samtal ska komma, så kokar det i mig. Jag vill bara busa. Flirta. Charma. Höra ett litet leende i luren.

"Välkommen till banken, du talar med Julia Elfgren."
"Hej, jag heter Kalle Anka, jag skulle vilja aktivera internationella betalningar."
"Okej, inga problem men då behöver jag det magiska lösenordet."
"Aha, jaha... ehm hur menar du då?" "Jag bara skojar med dig, hehe, men nu är det aktiverat!"
"Haha, jag tänkte väl! Bara vad ska jag säga, hokus pokus bankus?! Tack för hjälpen!"  

Bankens ledord är öppen, enkel och omtänksam. När en kund ger en så härlig respons, då vill man ju bara dejta denne. Hej då ytlighet, hejhej skönhet.

Julia Elfgren1 Comment