En liten tår

Inför min lilla tripp till NY förra helgen (som jag ska skriva mer om senare) såg jag i genom serien Girls och började också se Sex and the City från säsong 1. Innan har SATC varit en serie som gått på TV som jag strökollat på, aldrig förstått att det är en serie att följa. Men jag har fastnat. Sedan jag målade om i mitten av augusti är det första gången i mitt liv jag längtar till att komma hem: sätta mig i min sköna fåtölj efter att jag tvättat av mig allt smink med min nya Cliniqueborste (REKOMMENDERAR STARKT) och lägga datorn på magen med SATC på skärmen. Jag har skapat en vardag.

En annan del av min vardag är att jag är singel. En flirtig sådan. En lyssnande sådan. Jag hör andras bekymmer och härligheter om killar, jag berättar mina. Jag tycker om allt det där, och att se denna kultserie ger mig fler historier att lyssna på. Se kanske. Varför jag fick sådan lust att yttra mig just i denna stund var för sista meningarna i avsnitt 12 ur säsong 3. Carrie har precis berättat för Aiden att hon har legat med Mr Big X antal gånger under den tid hon har träffat och blivit tillsammans med Aiden. Carrie har ljugit för Aiden om det hela men blev av med lasten då hon berättar sanningen just innan Charlotte ska gifta sig. Aiden dyker ändå upp vid kyrkan efter vigseln och berättar för Carrie att han inte kommer kunna förlåta henne. Då säger Carrie till tittarna

"It's hard to find people who will love you no matter what".

Och jag fällde en tår då. För jag är så tacksam att jag har en mamma, en pappa och en bror som kommer älska mig, vad som än händer. Jag hoppas att du som läser också har någon. Krama om dig själv och tänk en stund på den eller dem. För det är en helt fantastisk känsla.

 

Julia ElfgrenComment