"Är det en apa? Eller en fågel?"

Klockan är snart sju på morgonen. Jag vaknade för en timme sen och hittade Mira en trappa ner med mobilen på magen. Hon hade vaknat klockan fyra redan, också med myggbett. Jag sover utan pyjamas men hade ändå lyckats få myggbett på endast en kroppsdel: foten. På stortån och UNDER FOTEN. Jag brutalkliade i en halvtimme till vrålmusiken från nattklubben här intill innan jag utmattad av kliandet somnade om. Nu är det dag tre och vi har haft fyra surflektioner. Kroppen är hyfsat mör och träningsvärken är skön. Den känns över hela kroppen, men framförallt bröst, rygg och armar. Lite lår också, från när man pulserar fram mot strömmen till vågorna. Och det är så skönt. Allt är så skönt. Jag kan äta mango till frukost. Om en timme börjar lektion fem. 

Santa Teresa är en riktig djungel. Miljön är orörd. Den ser så ut åtminstone. Träd, palmer och buskar är vildvuxna. Det är som ett organiserat kaos där alla växter är placerade just där de ska vara.  Leguaner är våra vänner, hundar leker på stranden, fåglar flaxar runt. Det är ett annat samspel mellan människorna och djuren/djungeln. Som en respekt att "den här platsen är allas". Det är aldrig tyst. När jag gick en promenad på stranden till en krök som leder till nästa strand så kunde jag inte sluta fascineras av att alla färger mot varandra hade så starka kontraster och det är som att en tv-skärm går till Full HD. 

image.jpg
image.jpg
image.jpg
image.jpg
image.jpg
Julia Elfgren