Uppdateringar.

Jag tänker mycket. Funderar, filosoferar, diskuterar. Jag misstänker att jag mediterar när jag talar och skriver, för jag bara skriver/säger saker då. Utan omtanke, det bara väller ur mig. Jag har sett det som besvärligt att höra en inre röst hela tiden. Vad är det jag undrar över och pratar om? Hur länge kan jag tänka? Tar jag en löparrunda för hälsan eller för att tänka klarare?

I vilket fall. Sju veckor har gått och mycket har hänt. Inom mig. Sex veckor är kvar. Vad mer kan hända?

Det som hänt är att min grekiska har blivit bättre. Improved som jag inte kommer på svenska ordet för nu. Lektionerna är på 95% grekiska, 5% engelska. Jag skriver på grekiska, engelska och svenska. Det är en grekröra i huvudet till och från. Tyvärr har mina studier inte fokuserats på grekiskan, utan på arbetsprover till skolor. Fel fokus kanske, men jag är glad att jag gjorde det. Klapp på axel.

Mina bästa vänner är två tjejer från Sverige, Clara och Lovisa, och en tjej från England, Marah. Orkar inte lära känna fler. Sjukt skönt.

För lite mer än en vecka sedan kom jag hem från Paris. Jag avslutade ett två veckor långt påsklov i franska huvudstaden med mina bästa Lovis. Clichéartat var det Hanna Widells och Amanda Schulmans podcast som fick mig att åka när de pratade om ”saker vi ångrade att vi inte gjorde”. Paris är alltid en bra idé. Det var fjärde gången jag hälsade på Lovis och det var klart den bästa. Även Johan fick international visit, både från Grekland och grabbgäng från Sverige. 

Vad kan jag berätta om greker? Generellt, jag hade inte insett hur religiösa de är. Ortodoxa. Alla tror på gud, många tycker prästerna är vider. Greker är konservativa. Killar i min ålder drömmer fortfarande om en framtid med familj, jobb och en kvinna i köket. In princip. De dricker kaffe fram till 22 på kvällen. Häromdagen fick mamman jag bor med besked att hon framöver eventuellt kommer inte få lön, utan en lapp där det står "Grekiska staten är skyldig dig". Hon är lärare.

Vad är det jag har tänkt på? Jag har fortsatt på det jag påbörjade i New York i september förra året. Vem är jag? Vad vill jag? Varför är jag jag?Det är en process, det tar tid. Inte undra på att Knausgård skrev sex böcker om det. Att tänka på ”en mening med livet” känns bara obefintligt. Jag skrev till min kompis Jacqueline att det finns inget svar på den frågan. Att livet ska handla om att ta reda på, eller erkänna för sig själv, vad man tycker om och vad man inte tycker om. Och just erkänna, det ordet måste nästan understrykas. För jag vet vad jag vill, men någonting inom mig tar vändor och gör mig osäker. I stil med ”är det så enkelt? behöver det inte funderas över?”. Nej, jag tänker inte fundera mer. Jag vill bara göra det enkelt för mig nu. Mitt liv ska inte vara svårt.

Jag vill uppleva.
Jag vill skriva om det.
Jag vill prata om det.
Jag vill dela med mig av det.
Jag vill leva med det.

Jag är så glad och tacksam att jag har gjort och kunnat göra allt jag gjort. Jag har provat nästan allt jag velat göra. Gymnasiet var tre år. Mina egna skola tiden efter studenten har snart varit tre år. Jag är redo för nästa steg.

Thalia, jag, Clara och Lovisa

Thalia, jag, Clara och Lovisa