Stranden

Igår följde jag med familjen jag bor med till deras sommarhus i Halkidiki. Vi åkte ungefär en timme österut från Thessaloniki och plötsligt var det sol och gröna kullar längst vägen. Deras hus ligger nära en av flera stränder och havet var genomskinligt och glittrande. Mamman och pappan skulle förbereda huset inför sommaren. Jag fick inte hjälpa till, så därför tog jag min bok och lapade sol. 

"Elden tillhör den grupp fenomen som aldrig genomgått evolution."
"Men eldens mest unika egenskap är att den har makten att lösgöra sig från tidens och platsens tyranni."
Karl Ove Knausgård, Min Kamp 5.

Det var sista 60 sidorna av Knausgårds femte kamp som jag avslutade. Han läser i genom kladd och stycken till noveller. En heter "Elden" där han diskuterar ett av jordens fyra element. Hur den är gåtfull, gudomlig, fruktad och evig. Jag läser om eld, känner värme och ser mot himlen. Ännu gåtfullare är solen. Den hänger där uppe, så varm att... att jag inte förstår hur varm den är. Solen är så enorm och magnifik att den kan lysa upp vår sfär. Himlen är blå, kornblå. Min hy rostas, mitt svett är som smör. Jag läser ut boken, pustar ut som om något är över. Som när man sett en Bourne-film och håller i en kudde för att det händer något hela tiden, fram tills eftertexterna rullar in. Jag byter om till bikini och går ner till stranden.

Det har börjat blåsa lite. Handduken ligger bakom en upp och nervänd roddbåt. Tofsen i håret dras ut och brillorna göms i väskan. Havet är svalt. Det påminner om somrarna på Reimersholme. Havet glittrar. Känslan av att även havet slår ut som blommor slår mig. Än är inte turistsässongen i gång och jag övertalar mig själv att havet ännu är orört. Skört kanske. En hemlighet för dem som finner det.  Jag ser botten, och tar ett steg för att känna den. Det blir snabbt djupt och vattnet når nu till naveln. Än så länge skulle vattnet fortfarande kunna vara sött. Det finns inget jag älskar så mycket som havet. Och jag tänker på elden, jag känner värmen, vinden lever, vågorna klättrar längst mitt skinn. Sol, vind och vatten. Det höga berget är Olympos vid horisonten. Jag tar en djupt andetag.

Havet smakar som Grekland.

juliaelfgrenhalkidiki