Marknaden

Noterat att jag skrivit ganska negativt om Grekland. Att det är rätt omodernt och efter på sina ställen. Och det är det, men det är ibland väldigt fint och uppskattat det med. Nu på morgonen snoozade jag som vanligt en timme, i hopp om att få komma tillbaka till drömmen. Men det gick sådär, som vanligt. Det skulle vara en fantastisk egenskap om man kunde stoppa drömmen som en film. Som att dagdrömma, men på natten är det inte en själv som bestämmer vad som händer (oftast) utan det är något annat inom en som gör det. Magiskt. Jag kommer ihåg någon film, eller tecknad serie, där pappa som skulle natta sitt barn frågade vad han vill drömma. Så spelades han upp en film och så drömde sonen om det. Magnifikt. 

Iallafall, jag kokade mitt underbara Nescafe och satte mig på balkongen. Svensk julivärme är i Grekland i mars. Klockan nio på morgonen känns det som 30 grader. Sittandes i skuggan ögnar jag i genom grekiska glosor. Det är alltid mycket ljud på torsdagar, för runt hörnet är det 800 meter marknad. Och jag vill ha jordgubbar. Hämtar euros, låser dörren och lunkar ner. 

Bilden är från tidigt i april. Känslan är detsamma.

Bilden är från tidigt i april. Känslan är detsamma.

Det är ännu inte mycket folk, men många gapar som att det hade anlänt kunder som måste överrösta. Det slår mig att säljarna måste överrösta varandra. Det är som att gå in i en djungel. Först kommer fiskstånden, de skriker högst. Allt är så färskt, jag skulle lika gärna kunnat promenerat i havet. Det luktar inte gammal gädda. Det doftar fisk och hav. Fjäll på sardeller, tsipoura och andra små fiskar glittrar som havet. Isen de ligger på ser så klar ut. 

Jag går förbi stånd med nötter, kyckling, kläder, grönsaker. Längre ner hittar jag ett stånd med frukt. Min grekiska flyter på, 1 kg jordgubbar, päron och bananer. Mannen plockar jordgubbar och han ber kvinnan att plocka ett kilo äpplen till fröken. De är fortfarande väldigt noga med titlar. Jag gillar det. Inte för att jag känner mig bättre mot någon annan, utan att någon annan visar en respekt för mig, på samma sätt som jag tackar herr och fru för frukten. När jag vandrar tillbaka ler jag för mig själv. Allt känns så rent och färsk, som om jag just skördat från min egen trädgård. Alla ljud blir som någon melodi. Allt smälter ihop så väl.

Så nu sitter jag här med min andra kopp nes och en sallad på jordgubbar, banan, päron, lite granola och kokos. Kokosflingorna köpte jag i en nöthandel i stan. Till skillnad från i Sverige så smakar det kokos.