BERLIN DAG 2

Det känns som att vara tillbaka i Stockholms Polisens IF Handboll F93 när man vaknar med nya andra tjejer i samma rum. Lyxigare 10 år senare, när vi på Circus Hostel i Berlin fick sova i våningssängar istället för en luftmadrass där luften går ut i något gammalt klassrum i Kungsör. 
Återkommande under helgen kommer namnet på hostelets café: Katz und Maus. Fanny får någon dille för Katz und Maus och hela helgen slutar med att det blivit ett internskämt för alla som associerar sig som katter eller möss i klassen. 

Torsdag i dag, och vi skulle egentligen presenterat våra idéer runt lunch, men istället fick vi mer tid till att jobba på och presenterade vid tre någon gång. Så under dagen satt jag med min grupp bestående av mig, Emilia och Alex, vid ett bord nära fönstret (eller fönster, det är väggar av glas som vätter mot gatan). Efter tolv hade nästan alla grupper printat sina manus och gick fram och tillbaka som om det var till en audition på Deutsches Theater. Blahi blahi, blaha blaha. Osäker som jag varit sista tiden så började jag och vandra runt i lokalen, men inser att det inte riktigt känns som jag. Jag tror att om man varit med och jobbat med ett projekt, och dessutom skrivit manuset så borde det sitta ganska bra utan det. Och det gjorde det.

Vi var den tredje gruppen som presenterade. Juryn bestående av fem såg väl smått sega ut, som är förståeligt efter kl 15. Hela klassen såg vråldöda ut. Så jag bad alla att lyfta på armarna. Alla lyfta sina händer mot taget och trodde väl att det hade något att göra med presentationen. Förväntansfullt satt de där och såg på mig. Och då
så bad jag dem att bara skaka av sig lite. Så jävla dålig energi härinne. Det möttes av skratt, som jag tror frammanade den enkelhet vi ville åt. Eller vårt case, som vi kan sammanfatta till att emojis kan rädda världen, fick väldigt mycket skratt under presentationen. Och det kändes så skönt. Jag, Alex och Emilia var supertrygga, det var sjukt kul och vilken GROV kontrast det blev till minuterna innan när man hade läst manuset femtielva gånger och ba "det här suger ju". Men nej! Struntar i om idén blir ratad, jag älskar den!

IMG_5647.JPG

När alla presentationer var över fick varje grupp ta chansen om man ville att prata med en creative director, Anthony Lui, om sitt case och vad man kan göra bättre. Min grupp var sist, så under "väntetiden" så satt Alex med telefonen, jag ringde Sverige och Emilia finurlade på datorn. Varvade ner typ. Till slut fick vi vår stund med Anthony och den fick vi i kanske en kvart eller mer. Men vi fick tid. Tips. Passion. Funderingar. Motivation. Och hjälp. Det var så tacksamt att kunna få dela med sig av alla idéer och reflektioner vi haft under processen och motivera varför vi gjort valen vi gjorde. Han var uppmärksam och generös med ord. Det var häftigt. Efter mötet promenerade vi tillbaka till hotellet långsamt och reflekterade över vad som hade hänt under dagen, med alla grupper. Vad var bra, vad var dåligt, knäppt, kul och vad sa juryn då? Det var skönt att prata av sig ordentligt, det har vi varit ganska dåliga med på Berghs. 

Vi drack GT på burk på gatan, shottade amaretto på rummet, öl på hotellet, åt Bao burgers till middag och drack vatten vid sängen. 

Julia Elfgren