måndag och jag undrar varför jag påverkas så mycket av omgivningen

Förra veckan måndag till onsdag var jag assistent i en av Guldäggets kategorier. Torsdag och fredag var relativt sega dagar, och i helgen var jag borta. Det känns som man har haft en paus, mer eller mindre. Men det behövs, jag behöver det så mycket. Jämfört med innan Berghs (tror jag) behöver jag mycket mer tid för att få perspektiv till saker. Inte bara tid, utan även distans och offline-mode för att lämna Berghs. Berghs ger mig ingen inspiration. 
Det första jag gjorde i skolan var att svänga in i ett annat klassrum, där vår lärare från första året satt och smålog: Mats Nyberg. Jag tycker om honom, vi har lika värderingar att saker ska vara äkta och genuint, och att coolt är inte så jävla coolt hela tiden. Jag berättade kort att jag inte hade en toppenhöst, och hur jag saknar mig själv. Hur enkelt det är att tappa bort sig själv och glömma vem man är och varför man är ens här. Han sa att man måste följa sin intuition. Och det är bra och sant, men helvete vad det är svårt när man inte ens vet om man tycker om kaffe eller inte. 
Emilia sa för inte så länge sen att hon aldrig varit i en klass med så många deprimerade människor i samma klass. Det är så många, även jag, som käkar antidepp och lever med en skugga över hjärtat. Och visst är det jag som låtit mig dra ifrån långt ifrån där jag kom ifrån, men det är någonting med alla som går i dessa korridorer på skolan, som påverkar mig. Så himla mycket. Jag vill skrika att jag inte bryr mig om något, inte ett jävla skit förutom mitt liv, men allt och alla ger ett intryck av att jag borde bry mig mer. MER! Men jag vill inte. Jag vill bara bry mig om det som känns bra. Därför längtar jag tills Berghs är slut.

Julia Elfgren