stockholm

Inget vin i Wien

Då sitter Jetset-Jullan och mellanlandar i Wien. Ingen ro här inte. Hem till stora staden Stockholm för lite ärenden. Kan vi väl säga än så länge!

Wiens flygplats är rätt mysig. Inget är ju mysigare än gratis wi-fi ibland. Bara sitta och mysa med datorn lite innan nästa plan, mys mys. Bredvid mig visar det inför Eurovision-finalen på lördag massa gamla tävlingsbidrag, från Waterloo till förra årets "hits". Garvar läppen av mig till vissa låtar. Det är helt galet vad folk ställer upp med. Filmar mig själv och skärmen. Om ni vill se så heter jag sockerjullan på snapchat. 

Som bilden visar så trippar jag omkring i klackar. Leker business. Flygplatser är ju oslagbar klackbana. Man är nykter och underlaget är stabilt. Finns ju till och med sånna där rullband som gör att man kan stå och bara se snygg ut.  Hoppas fortfarande att den där dagen ska komma då man RÅKAR bli uppgraderad. Någon sa att det är bättre att se bra ut. Man kan ju alltid hoppas. Men då blir det roligare på flygplatsen när mamma och pappa hämtar mig, för då kommer det också se ut som jag växt på utsidan! Inte bara på insidan. 

Nu börjar Perrelli sjunga igen! TAKE ME TO YOUR HEEEEAVEEEN!

Stockholm, jag älskar dig.

Nu är det tre personer jag sagt de tre värdefulla orden till.

På promenaden till skolan i tisdags insåg jag hur snart jag är hemma. På lektionen hängde jag inte riktigt med, jag tänkte bara på norra Europas huvudstad. Istället kladdade jag på ett papper och kände mig nervös och pirrig. Absolut inte som något dåligt ska hända, utan bara något bra. Väldigt bra. Det finns inget så bra som svensk sommar. Tidigare har jag förlöjligat hur vårt svenska beteende så abrupt förändras. Det måste vara som Arlas kosläpp. Solens kraft är som förenad kärlek. När den får lysa upp någons värld så finns inga plötsliga problem. Det är då självklart hur vi alla blir genuint gladare, öppnar ögonen, och ser och inser hur vacker världen är. Det är så enkelt. Sommarnatt.

stockholmnorrmälarstrand

Det är ren lyx att det enda vintern jag upplevde här senast var hösten 2014 och några veckor i februari i år. Eller lyx, jag har inget problem med vintern. Jag tycker om kyla, det är som en sinnesstämning. Antingen bejakar jag den eller försöker borsta bort den.

Jag, alltid småsvettig i pannan och förra året med rött hår. Men det där ljuset som fönstren släpper in <3

Jag, alltid småsvettig i pannan och förra året med rött hår. Men det där ljuset som fönstren släpper in <3

Och när jag kommer hem i juni kommer fjärilarna i min mage istället flyga som fjärilarna bland blombladen. Mälaren ska glittra, träden ska spela. I juli ska gator bli tomma och hela Stockholm stannar. Juli är inom parentes, varje svensks hemliga månad som vi alla vet är den bästa, om solen  är med oss. För i augusti är många hemma igen, och vi njuter av sensommaren augusti/september som försommaren maj/juni. Det enda bokade denna sommar är Mallis i juli och Way Out West i augusti. Inget annat. Precis som förra sommaren så ska Stockholm bli mitt främsta sällskap. Kronobergsparken är min trädgård, Fabrique är min ugn, Mälaren mitt badkar.

Pirrig, nervös, förväntansfull. Väntar, längtar, älskar. Sommaren 2015 kommer bli riktigt bra.