Hur är en glad jävel?

Direkt från Wikipedia:

The Pollyanna principle (also called Pollyannaism or positivity bias) is the tendency for people to remember pleasant items more accurately than unpleasant ones.[1]Research[citation needed] indicates that at the subconscious level, the mind has a tendency to focus on the optimistic; while at the conscious level, it has a tendency to focus on the negative. This subconscious bias towards the positive is often described as the Pollyanna principle.

Detta betyder att det finns ett ord (ett syndrom?) för människor som alltid är glada. Ett smeknamn iallafall. Jag tänker mig en intervju med en sån här människa. "Hur var din uppväxt?". Personen kommer svara "fantastisk. inga problem alls. 10 utav 10 alla dagar, från BB till Berghs". Det här är samma person som inte kan minnas när han eller hon senast grät. Det är en människa som man inte förstår. För även om man möter han eller hon helt ensam på tunnelbanan, gatan eller ens om man slår in dörren och stapplar in och ba HUR FAN MÅR DU NÄR DU ÄR ENSAM nej inte ens då är personen ens lite... neutral. Personen ler alltid. Musklerna har krampat fast varsin plommonhalva i varje kind. Det här är en person som inte känner när någon i rummet är på dåligt humör. Det här är en person som kan säga "men var glad istället!". Det här är en person som först prioriteras sig själv, och sen alla andra - utan att vara egoistisk.

Det finns bra sidor också, självklart. Det här personen är bra på att underhålla sig själv, skratta högt och är en ruggig ja-sägare. Man kan ALLTID lita på att personen är med för det är alltid KUL med saker som händer. Men det är ointressant.

Julia Elfgren